I SVT Agenda sitter Jimmy Åkesson och debatterar mot Carl Bildt om varandet eller inte varandet av svenska EU-medlemskapet. Det flödar floskler ur Åkessons mun och det är få tillfällen han tvingas backa upp sina svepande beskrivningar med fakta. Vid ett tillfälle bejakar faktsikt journalisten hans ideologiska tankegång och frågar Carl Bildt om EU-samarbetet verkligen måste bygga på gemensamma regler
 
I en tidigare utfrågning i SVT så pressades Åkesson lite mer på vad Sverigedemokraterna verkligen vill med Sverige och EU. 'Vi ska ju inte lämna Europa', har blivit en favorittruism att använda sig av, trots att det inte betyder något överhuvudtaget. Jag tror alla inser att ingen föreslagit att vi ska fysiskt flytta Sverige till en annan del av världen, men jag vill trots allt avkräva SD svar på de frågorna som Storbritannien fortfarande- över 2 år efter folkomröstningen om att lämna EU- inte har svar på. 
Sverigedemokraterna säger att vi såklart ska samarbeta med andra EU-länder. Vad betyder 'samarbete' för Jimmy Åkesson? Han verkar vara emot all form av gemensam lagstiftning, så menar han att vi ska ha bra diplomatiska relationer? 
 
 
Lyssna gärna på avsnittet om europeisk populism och extremism i vår EU podd Huvudstaden.
 
På frågan om hur Sverige ska kunna handla med övriga EU-länder efter vi lämnat unionen, säger Åkesson att Sverige är så viktigt för EU att man såklart kommer fortsätta ha handel oss emellan. Såklart är Sverige viktigt för EU, framförallt eftersom vi i dagsläget är en av 28 medlemsländer. Hur mycket EU än gillar Sverige i största allmänhet, så bygger EUs ekonomiska relationer på antingen 1) gemensam lagstiftning i form av produktsäkerhet och marknadskontroll som styr den inre marknaden och gör att ett lands produkter automatiskt kan flöda fritt på andra länders marknader, och 2) handelsavtal som bygger på en gemensam tullsats gentemot andra länder. Är Sverigedemokraterna beredda att antingen stanna kvar på den inre marknaden eller i tullunionen? Om inte, blir Sverige per definition ett land som alla andra länder som måste förhandla fram ett sprillans nytt handelsavtal från grunden med EU. Som jag skrivit tidigare, kräver handelsavtal normalt minst 10 år från förhandlingsstart till tillämpning. Vad är Sverigedemokraternas plan för vart 70 % av svenska företags export (som nu går till EU) ska skickas? 
 
Men istället för tydlighet, så presenteras en falsk bild av Sveriges handelsstatistik. 'Under en tid var svensk varuexport till europeiska länderna till och med större före 1995, när vi gick med i EU'
påstod Jimmy Åkesson. Jag undrar, under vilken tid var det, Jimmy? 
http://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/samhallets-ekonomi/export-och-import-av-varor-och-tjanster/ 
 
SVTs journalister konfronterar Jimmy Åkesson med de många näringslivsföreträdare som varnat för stora negativa ekonomiska konsekvenser av ett svenskt utträde ur EU. Men Åkesson kallar dem överdrivna domedagsprofeter och oseriösa eftersom "de kan ju inte veta vilket avtal vi vill ha med EU". Men det är ju precis det som är problemet. Ingen vet vilket avtal Sverigedemokraterna vill ha med EU. Vet Sverigedemokraterna det? Åkesson tar själv upp Norge och Schweiz som länder som har bra relationer med EU utan att vara medlemmar. Vad han undviker att nämna är att båda länderna betalar in stora summor till EU, men ingen av dem ingår i förhandlingar av många av de lagar och regler som båda länderna trots allt i stort är bundna av.
 
Om Jimmy Åkesson är upprörd över att- som han själv påstår- 'en fransk politiker har mer makt över Sveriges lagar än han själv' har i egenskap av riksdagsledamot (såklart befängt och felaktigt), så är det svårt att se varför en norsk eller schweizisk lösning skulle innebära någon förbättring. Ingen av dessa länderna kan påverka EUs regelverk. Norge är medlem av EUs inre marknad, och följer därför alla de lagar som styr den inre marknaden, och är liksom Schweiz en del av Schengenområdet. Schweiz relationer med EU styrs genom ett hundratal bilaterala avtal, varav flera kräver att Schweiz följer EU-regler i relevanta sektorer i utbyte mot delvis tillgång till den inre marknaden. Är någon av dessa avtalen tillräckligt tilltalande för att kasta in Sverige i flera år av osäkerhet för att Jimmy Åkesson ska känna sig viktigare än en slumpmässigt vald fransman? 
 
Jag har verkligen svårt att förstå att den som upplever sig som marginaliserad i beslutsfattandet, föreslår att abdikera allt inflytande. Eftersom Jimmy Åkesson aldrig suttit i en svensk regering, så har han kanske svårt att föreställa sig hur ett ministerrådsmöte går till, eller förstå dynamiken mellan olika länders regeringar och mellan EU-kommissionen, rådet och europaparlamentet som tillsammans förhandlar fram alla EUs lagar. (Läs gärna mitt tidigare inlägg om hur EU-lagar skapas här.)
 
 
Varför pressas inte Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna hårdare på jämförelser med Brexit? Det är som att allt detta inte spelas upp mot en bakgrund av ett land som för ett par år sedan körde exakt samma retorik som Sverigedemokraterna, och sedan dess enträget målat in sig själv i ett hörn medan insikten om riskerna börjar landa. Flera undersökningar  visade i samband med Brexit-omröstningen att Storbritannien var ett av de mest inflytelserika länderna i EU-samarbetet, och bland de som allra oftast fick sin vilja igenom i förhandlingar. Trots detta kampanjade Brexit-lägret på att EU-byråkrater och överstatlighet tagit ifrån Storbritannien sitt suveränitet. Förhandlingarna om landets utträde och de politiska implikationerna har med all önskvärd tydlighet visat att Storbrtianniens inflytande evaporerat i efterdyningarna av folkomröstningens resultat. Och de har inte ens lämnat EU ännu...
 
Låt inte Jimmy Åkesson komma undan lika lätt som David Cameron gjorde. Avkräv svar, ställ tydliga frågor, tvinga dem förklara sin plan. Precis som hotet om ett globalt handelskrig gjort att allt fler intresserar sig för hur handel faktiskt går till, hoppas jag att Sverigedemokraternas hot om ett svenskt EU-utträde leder till att fler börjar förstå hur Europeiska unionen fungerar. På vilket sätt hänger vårt välstånd ihop med den europeiska inre marknaden och vår gemensamma handelspolitik? Hur fungerar beslutsprocessen och varför går det inte att beskylla EU-byråkrater för de lagar och regler som vi tillsammans skapar?