I vår firas flera stora årsdagar som markerar viktiga steg mot dagens fredliga Europa. Kanske låter fredligt absurt om man följer det eskalerande våldet i Ukraina. Men låt oss inte falla till föga för historielöshet.
Dagen för Kroatiens inträde i EU satt jag på en uteservering på Tkalciceva-gatan i Zagreb.
Man väntade sig våldsamheter från nationalister som såg EU som ett hot mot den nationella identiteten. Staden var avspärrad och poliser bussades in för att avskräcka upplopp. Istället möttes tolvslaget av ljumma reaktioner.
Jag minns att folk var nyfikna och frågade om vi var med i EU. "Har Sverige blivit bättre av EU", frågade en ung tjej i en butik som sålde traditionella kroatiska folkdräkter. I kampen om den verkliga berättelsen om EU, som de svenska partierna just nu ägnar sig åt, är det lätt att glömma bort det övriga Europas verklighet.
För 20 år sedan låg Kroatien mitt i ett blodigt självständighetskrig med sina grannländer. Människorna minns hur det slutade när man senast ingick i en “union” med kringliggande länder. Att frivilligt ge upp en del av sin suveränitet för att skapa fred och välstånd sågs inte av alla som en självklarhet.
I Sveriges Radio säger författarinnan Maarja Talgre att för Estland har EU blivit ett sätt att återta den estniska identiteten. Den identitet som skymfades och rycktes från dem av Stalin och kommunismen. EU som revansch och en gemenskap som man nu tillåts vara med i.
Det är inte lätt att övertyga ett folk så vant vid fred att vi nästan glömt bort vad motsatsen betyder, om att Europeiska Unionen är ett lyckat fredsprojekt. Vi fnös då EU tilldelades Nobels fredspris. De flesta svenskar har inget kollektivt minne av att leva under hot och våld. Här i Belgien besöker vi slagfält och kyrkogårdar från två världskrig, men det är mest som ett avlägset museum för oss.
I Sverige slår partierna knut på sig själva för att berätta exakt vad EU inte bör ägna sig åt. Det är inte lätt att hänga med, för det verkar som om man är ganska överens om att EU bör strunta i att lägga sig i nästan allt. Men man är ju för EU såklart.
Jag kan inte hjälpa att få lite magknip. Var finns historien? Vem sitter på visionerna? Har vi verkligen kommit till den punkt där “Sluta detaljstyra!” är det mest upphetsande och engagerande vi har att säga om framtidens Europa?
Publicerad i Blekinge Läns Tidning 12 maj 2014
http://www.blt.se/ledare-blt/jag-far-magknip-av-eu-debatten/
Kommentera