Italiens nya regering, formad efter månader av förhandling och hot om nyval, är något av en buffeli en porslinsaffär. Vid sitt första europeiska toppmöte gick premiärminister Giuseppe Conte ut hårt och hotade att blockera alla agendapunkter om han inte fick som han ville med migrationspolitiken. Ett tag var det dessyutom osäkert huruvida den nya regeringen aktivt skulle driva på för att Italien skulle lämna euron eller till och med EU. De två regeringspartierna förkroppsligar på något ironiskt sätt ändå det europeiska mottot 'enade i olikhet'; en koalition av två tydliga populistiskt anti-etablissemangspartier men med väldigt olika syn på vart man vill gå. Femstjärnerörselsen med Luigi di Maio i spetsen kommer ur en folkrörelse byggd på idén om direktdemokrati, men utan tydlig ideologisk inriktning, medan Matteo Salvinis parti La Lega är sprungen ur en separatistisk, främlingsfientlig rörelse vars initiala syfte var att göra norra Italien självständigt från syd. Denna väsentliga skillnad återspeglas också i koalitionsregeringens så kallade 'regeringskontrakt' (Contratto di governo') som inleds med ett verkligt kontrakt, signerat av de två partnerna i en övertydlig signal om hur lite partierna egentligen litar på varandra och dess förmåga att tillsammans styra landet.
I ett par veckor har det kommit signaler från den italienska regeringen om att man inte kommer att ratificera handelsavtalet mellan EU och Kanada (CETA). Avtalet har redan undertecknats av båda parter och börjat tillämpas provisoriskt, bla genom avskaffade tullar mellan EU och Kanada. Men då CETA är ett så kallat "blandat handelsavtal" (innehåller både områden som EU institutionerna bestämmer över och områden där medlemsstaterna bestämmer) så måste det även godkännas av varje enskilt land och parlament för att verkligen träda i kraft. Nyligen förhandlade EU-länderna fram ett nytt sätt att ingå handelsavtal, som kommer innebära att den största delen av handelsavtal kommer beröra främst EU-kompetens, och därför inte behöva röstas igenom a varje nationellt (och ibland regionalt) parlament. Detta ska göra det lättare att snabbt se till att färdigförhandlade avtal börjar gälla, och stimulera export och import på båda sidor. CETA avtalet signerades i oktober 2016, men har alltså fortfarande inte trätt i kraft eftersom alla parlament inte röstat igenom det ännu.
Italiens regering är frihandelskritiska och globaliseringskritiska i allmänhet. Men i fallet med EU-Kanada så handlar det framförallt om italienska jordbruksprodukter, vilka är en särskilt öm punkt för regeringen som ser sig som väktare av livsmedelsprodukter som produceras i Italien- Made In Italy. I regeringsprogrammet står bland annat att den italienska jordbrukssektorn kräver att alla kommande europeiska handelsavtal ska vara blandade och godkännas både av medlemsstaterna och deras respektive parlament.
Italiens jordbruksminister Gianmarco Centinaio menar att avtalet mellan EU och Kanada inte skyddar italienska produkters geografiska ursprungsbeteckningar itillräckligt. (Geografiska ursprungsbeteckningar är en slags kollektiv immaterialrätt för produkter som anses ha särskild karaktär beroende på var och hur de produceras, och får därmed särskilt skydd från att andra försöker imitera eller missbrukar den produkten. För att kallas Gorgonzola, måste osten t.ex vara tillverkad i en av 15 specifikt utpekade områden i norra Italien.) Detta trots att Italien har förhandlat sig till flest skyddade produkter av alla europeiska länder i CETA, hela 41 stycken.
Undersökningar visar dessutom att ungefär 90 % av all italiensk export av jorbruksprodukter till Kanada täcks av dessa 41 ursprungsskydd. Alltså, Italien tycker det är rimligt att stoppa hela handelsavtalet mellan EU och Kanada pga att 10 % av deras export till Kanada inte åtnjuter särskilt skydd på den kanadensiska marknaden. Ett handelsavtal som sparar europeiska företag cirka 590 miljoner euro årligen tack vare avskaffade tullar. Italienska förtag exporterar mjölkprodukter till Kanada för ungefär 40 miljoner euro per år. Säkert blir dessa företag ganska glada om de dessutom slipper betala en massa tullar för den exporten.
Det kan här vara värt att säga att det i princip bara är Europeiska produkter som har den här typen av skydd. Kanada har generöst nog redan gått med på att erkänna 143 särskilda europeiska ursprungsbeteckningar för att slutföra avtalet med EU.
I en video på Facebook, varnade Luigi di Maio för att kanadensiska producenter nu kommer försöka svämma över den europeiska marknaden med varor som låtsas vara italienska. Beslut om huruvida Italien ska godkänna CETA ska tas i italienska parlamentet. Di Maio hotade också att italienska tjänstemän som inte är lojala med regeringens linje ska sparkas. Ett något överraskande uttalande från någon som säger sig stå för direkt demokrati, kan tyckas?
Kommentera