Igår, mitt under pågående EU-toppmöte, meddelade USAs handelsminister Robert Lighthizer att EU nog är bland dem som inte kommer drabbas av USAs stål-och aluminiumtullar- åtminstone inte ännu. Den 'hämndlista' på tullar som EU-kommissionen förberett mot USA var ju en av diskussionspunkterna på mötet, så det uppstod en bisarr situation där de europeiska ledarna tvingades pausa sin diskussion om just hur man går vidare med ett eventuellt handelskrig mellan EU och USA. Eftersom ingen längre vågar lita på vad någon i den amerikanska administrationen säger -blev de europeiska statscheferna alltså tvungna att skjuta upp punkten om världshandeln tills Trump twittrat någon slags bekräftelse. 
 
 
 
Det kan inte ha känts särskilt bra för dessa 28 premärministrar och presidenter att sitta där i Europeiska Rådet och vänta på att Trump ska bestämma sig för om han vill visa sig på styva linan eller spela räddaren i nöden. Lite som ett barn som paniskt försöker undvika att bli slagen av sin oberäkneliga styvmamma.
 
Unden kvällen passade Trump ju dessutom på att inför världens ögon avisera en ny rad tullar särskilt riktade mot Kina- och hann med att kalla Världshandelsorganisationen, WTO, för en ren katastrof. Hur ska man tolka det som händer? Var allt tomt hot från start- rökridåer som tills sist endast skulle drabba Kina, vars varor dessutom får ta emot en rad andra tullar? 
 
Idag står det klart att EU kommer undantas de amerikanska ståltullarna fram till första maj- och att man under den tiden ska forstätta förhandla. För att vara helt tydlig- USA hotar alltså med att införa otillåtna tullar på omvärlden och erbjuder sig sedan att dra tillbaka detta om de får något tillbaka. The art of the deal, utan någon form av konstnärlig finess alltså. EUs ledare diskuterade slutligen förhållningssättet till USA och kom fram till ett antal slutsatser
 
 
Det spekuleras på riktigt om att Donald Trump långsamt är på väg att dra USA ut ur WTO- något som skulle få enorma konsekvenser både på USA och på det globala handelssystemet, som USA var en av skaparna av och haft en drivande roll i under de senaste 60 åren. I ett geopolitiskt läge där det allt mer verkar som om olika världsordningar konkurrerar med varandra- vad skulle en försvagad Världshandelsorganisation betyda? Allt mer sargade transatlantiska relationer kan komma att försvåra Europas roll i en värld där den kinesiska modellen av stat och marknad börjar attrahera allt fler länder. Den stabilitet som under de senaste decennierna gjort världen någorlunda förutsägbar ter sig allt mer sårbar.
 
Kanske har det aldrig varit så viktigt för EU att stå enat och gå i en gemensam riktning framåt. Det blir en grannlaga uppgift att hålla ihop laget samtidigt som vi navigerar både Brexit och ett allt mer volatilt geopolitiskt läge.
 

Kommentera

Publiceras ej