I dagarna har det vart upprörda och högbröstade domedagsprotefior om internets undergång. Och det handlade inte om någon gigantisk cyberattack eller nakenbilder på Kim Kardashian, utan att 25 stycken europaparlamentariker i justitieutskottet röstat igenom en kontroversiell rapport om upphovsrätt.
 
 
Det här inlägget kommer inte handla om de kontroversiella delarna i rapporten (men för den intresserade finns varningar från it & telekombranschen här och hejarop från upphovsrättsorganisationen STIM här) utan hur sättet på vilket denna debatt rullades upp säger en hel del om den svenska EU-debatten och svenskarnas allmänna intresse för och kunskap om EU.
 
Ett av startskottet till debatten var en artikel journalisten Emanuel Karlstens skrev på Breakit den 19 juni och spreds till hans tiotuseltals följare i sociala media. En av Karlstens poänger var att ifrågasätta varför de stora tidningarna i Sverige inte skrivit om detta lagförslag, som enligt Karlsten hotar internet som sådant. Dagarna som följde blåste det upp till en veritabel twitterstorm och diverse svenska medier började rulla ut svepande anklagelser om att EU dödat internet. Bland de mer eller mindre klarsynta rubrikerna återfinns följande:
 
 
Hashtaggen #Swexit (ta gärna en titt i flödet) exploderade på Twitter och personer som knappast funderar särskilt mycket på upphovsrätt såhär till vardags gav sig in i debatten och tyckte att nu har vi äntligen fått bevis på att EU är en socialistisk diktatur.
 
 
Så, har EU dödat internet? 
 
Den 20 juni hölls  alltså en omröstning i Europaparlamentets justitieutskott om de förändringar utskottet gjort i Kommissionens förslag om europeisk upphovsrättsregler. Miljöpartisten Max Andersson är som enda svensk  ordinarie ledamot i utskottet och var en av 25 ledamöter deltog i omröstningen. Nedan ser ni hur de olika parlamentarikerna röstade; 14 röstade för, 9 emot och 2 avstod.
 
 
Men låt oss backa bandet lite. I september 2016 föreslog EU Kommissionen en europeisk reform av upphovsrättsreglerna, eftersom de gamla reglerna sattes 2001 och den digitala utvecklingen kräver förändringar. Sedan följde den beslutsprocess som alltid sker för att komma fram till EU-beslut. Lagförslaget hamnade hos Europaparlamentet och Rådet för att hanteras i separata processer. Men upphovsrätt har av sin natur stark sprängkraft, frågan är full av intressen med massa att förlora om det inte går deras väg.
 
Så processen har dragit ut långt på tiden, och omröstningen som hölls nu i veckan hade skjutits upp flera gånger på grund av infekterade diskussioner mellan de politiska grupperna i Europaparlamentet. Nu när justitieutskottet sagt sitt, kommer frågan upp för beslut i hela parlamentet (751 parlamentariker från alla EU-länder) i juli. Representanter från EUs medlemsländer beslutade i maj om sin syn på Kommissionens förslag. Nu när de två institutionerna Europaparlamentet och Rådet tagit sina respektive beslut- måste man komma fram till en kompromiss innan förhandlingarna är klara. I denna slutförhandling kommer också EU Kommissionen- som ju lagt förslaget från början- att säga sitt. EU-beslut kan alltså inte tas enbart av en liten grupp människor utan fattas genom att de tre EU-institutionerna alla deltar och ger sitt godkännande innan en lag träder i kraft. Nedan finns en högst osofistikerad bild över hur detta går till.
 
 
Så, NEJ, EU har inte förstört internet. 
 
Den Europeiska Unionen är inget eget beslutsfattande organ som kan göra varken det ena eller andra. Om det blir så att de slutliga nya reglerna för upphovsrätt blir 'dåliga' (beroende på vem man frågar, såklart), så kommer det heller inte vara för att 'EU' har bestämt det. Sverige, som medlem i den europeiska unionen har under hela vägen varit delaktig i förhandlingarna- liksom de svenska folkvalda europaparlamentarikerna, tillsammans med sina europeiska kollegor. 
 
Det är verkligen olyckligt att vi inte har tillräckligt med journalister eller tidningsredaktörer med grundläggande kunskap om hur det EU där vi själva är medlemmar sedan över 20 år fungerar. DET borde man skriva arga rubriker om, om något. Om man vill vara optimist, kan man hoppas att alla som nu rantar på Twitter och Facebook om att de nya upphovsrättsreglerna riskerar att förstöra internet nu på riktigt engagerar sig i EU-politik. Ringer och mejlar till svenska parlamentariker och ställer kritiska frågor till justitiedepartementet om varför de gått med på ett dåligt regelverk.
 
Kanske detta till och med kan bli startskottet för en svensk allmänhet som på riktigt bryr sig om europeisk politik till vardags, och inte bara när man blir upprörd över något som man hört ryktesvägen ska stoppas 'EU'. Vi har alla stora möjligheter att påverka hur EU-beslut tas, men då krävs det en genuin vilja att göra det. 

Kommentera

Publiceras ej